Min fyraåring har svårt med talet

Jag tänkte dela med mig av min 4 åriga son Neos resa, från att ha riktigt svårt med talet, till efter klipp av tungband kunna prata hur bra som helst.
Först vill jag berätta lite kort om Neo som liten, innan man fått en misstanke om kort tungband. När Neo föddes kunde han inte ammas, vi kämpade och kämpade i 6 veckor men slutade alltid med att jag fick pumpa ut mjölk och ge på flaska. Detta har jag fått veta i efterhand att detta i många fall kan bero på kort tungband.
 
Kort tungband
Tydlig hjärtform på tungan   
I övrigt va Neo en pigg och glad pojke som tidigt började säga de vanliga orden som ofta kommer i tidig ålder, så som mamma, pappa, boll och titta. Men när han va runt 1 – 1,5 år så tog det stopp. Personalen på hans förskola nämnde flera gånger att han inte reagerade när man sade hans namn, och han ignorerade ofta när man pratade med honom. Detta märkte även vi föräldrar. Många gånger kändes det som att ”prata med en vägg”, för han ignorerade oss. I övrigt upplevde vi honom som smart, han har varit tidigt med precis allt, motoriken kom väldigt tidigt, det gjorde lite att vi accepterade att talet var sent, allt kan ju inte komma på samma gång, tänkte vi! Men det kom inga nya ord efter 1,5 års ålder, fören vi av bvc fick remiss till logoped, då va Neo 2,5 år. Först nu började vi bli lite mer oroliga.
 
Hjärtformad tunga
Logopeden reagerade när jag berättade om hur Neo ofta ignorerar oss, låtsas som att han inte hör. Vi fick direkt veta att det kan vara helt normalt, och helt enkelt bero på att Neo inte vill svara för att han själv är medveten om att han inte kan svara, och struntar därför i det till han själv känner sig bekväm med att prata. Men hon menade också på att han kanske har dålig hörsel. Därför fick vi remiss till öron näsa hals där Neo fick göra ett hörsel test, vilket var helt normalt. ”Vatten i öronen” hade han inte heller.
 
Tungan når knappt utanför munnen. Tydligt kort tungband.
Okej, då visste vi att hörseln var bra! Nästa steg var att träffa en barnläkare. Vi fick några gånger träffa en barnläkare som egentligen mest ”lekte” med Neo, och pratade mycket med mig för att lära känna Neo mer. Överens var vi, att det bara verkade vara själva talet som han låg efter i. Men hon var noga med att förklara konsekvenserna för mig, hur svårt han kommer ha i skolan, om han ligger efter så mycket redan nu! Barnläkaren tittade aldrig i Neos mun, nämnde aldrig något om tungbandet.
 
Mötet med logoped, läkare osv gjorde mig som mamma väldigt ledsen, och jag blev sjukt stressad av allt. JAG visste ju att han va världens bästa Neo, min smarta pojke som va så duktig på precis allt han gjorde, och som var så himla duktig att med kroppsspråk visa vad han menade och ville, men varför pratade han inte? Från att han var 2,5 år till att han blev 3 år tror jag bara att vi träffade logopeden 2 gånger! Hon visade mig och berättade många tips på hur vi kunde öva talet hemma, gav mig boktips osv. Under denna perioden började Neo ”prata” mycket, munnen började gå på honom hela tiden och med tiden lärde vi föräldrar oss att förstå vad han sa, även om det var ett språk som nästan bara vi förstod och andra som träffade Neo ofta. Men på förskolan bl.a. hade de väldigt svårt för att förstå honom. Jag kunde många gånger få översätta!
 
Nu var Neo 3 år och det var först nu, på tredje mötet, som logopeden fick ordentlig kontakt med Neo och upptäckte att han pratade med nästan stängd mun, och att det samlades mycket saliv när han pratade. NU nämnde hon kort tungband och skickade åter igen remiss till öron näsa hals där en läkare väldigt snabbt konstaterade EXTREMT kort tungband, men även förstorade mandlar.
 
Jag hade själv tänkt tanken många gånger, för han hade ju hjärtformad tunga, och han kunde ju inte röra på den knappt, och absolut inte få ut den mer än någon cm från munnen. Men jag hade alltid lagt den tanken åt sidan ändå, för jag tänkte alltid ”men de har ju kollat hans tungband på BB när han föddes”.
Läkaren sade själv att det var väldigt dåligt att det inte upptäckts på BB redan, och gav oss redan här och nu stora hopp om att talet skulle förbättras efter operation av både tungband och halsmandlar, även om det främst var tungbandet som påverkade språket, eller munmotoriken. Vi fick remiss till operation.
 
Det tog ganska lång tid innan vi fick tid för operation, men den blev av i April 2018, 2 månader innan Neos 4 årsdag. Samma läkare som konstaterade kort tungband, utförde operationen. Operationen skedde under narkos, och vid klippet sattes några stygn. Nu, ca 5,5 månad senare pratar Neo hur bra som helst. Vi märkte tidigt stora förändringar, och sakta men säkert har han övat fram alla bokstäver utom R, och alla olika sätt att ”ljuda” på i tal har logopeden godkänt. Att han ännu inte kan säga bokstaven R behövde vi inte oroa oss över, det var tydligen helt okej att inte kunna säga R fören man var 5-6 år.
 
Hjärtformen är borta, Neo 4 år
Idag kan Neo prata och göra sig förstådd hos alla han pratar med. Han är inte ens i närheten av att inte lyssna eller att ignorera någon längre som pratar med honom. Han har också visat sig kunna och veta väldigt mycket, är duktig på grammatik och har ett ordförråd som vilken 4 åring som helst.
 
Tyvärr sitter hans gamla tal kvar ”i ryggmärgen” som man säger, och det händer ofta att han tar den enkla vägen och säger saker på det sätt han alltid sagt saker på innan, främst när det handlar om långa meningar och han är ivrig att berätta något för oss. Ibland får han stanna upp och tänka till och säga orden igen för att de ska bli rätt. Men nu KAN han säga rätt när man ber honom säga orden igen, innan klipp kunde han verkligen inte, hur mycket han än kämpade med orden. VAR blev LA, för att bara nämna något exempel.
 
Stor skillnad på hur tungan ser ut idag mot innan klipp
För att sammanfatta allt, visst KAN vi bara haft tur också, Neo kanske hade börjat prata bra ändå utan klipp och förminskning av halsmandlar, men vi har valt att tro att det faktiskt berodde på det, eftersom det blev så bra på så kort tid efter operationen och för man idag ser hur Neo öppnar munnen mer, och hur man ser att tungan rör på sig när han pratar.
 
¨Vi är extremt glada för att operationen blev av. Neo likaså, det känns verkligen som en befrielse. Äntligen kan mammahjärtat släppa all oro och bara glädjas åt att se Neos framsteg och den utveckling som sker varje dag, och skratta åt alla roliga saker han har att säga.
 
Jag hoppas att berättelsen om min Neo kan hjälpa andra föräldrar som sitter i samma sits som vi gjorde, att få den hjälp de behöver, och att kort tungband kan upptäckas så fort som möjligt, för barnets bästa!
 
Vill tillägga att operation/klipp skedde på blekingesjukhuset, Karlshamn, av en helt fantastisk läkare, Attila Berner.
 
// Zandra och Neo