Förlossningsdepression och kolik

Min lilla föddes prematur, 4 v för tidigt. På BB följde de ett protokoll som sa att det alltid ska vara tillmatning på så små. Detta ledde till att den lilla inte ville vänta på utdrivningen och ville inte alls amma. Efter 3 veckor gick vi över på 100 % ersättning då hon bara skrek vid bröstet och vi började även misstänka kolik.

Jag drabbades av förlossningsdepression och ville amma för anknytningen. Vi gjorde alltså en omstart. Detta ledde till mkt kämpande och blod, svett och tårar. Trots att vi drog ner ersättning och ammade mer fortsatte hennes magont. Hon skrek varje vaken minut.

Sökte hjälp hos BVC som sa att det är kolik tyvärr, inget annat fel etc. Jag kände dock att det var något fel. Provade att utesluta allt möjligt i kosten, gav droppar, bytte d-droppar, magmassage, pysventil ja allt. Frågade flera gånger om taget vid amning då hon svalde mängder av luft då (även vid flaskning) men eftersom jag inte hade några sår eller stockningar så kunde det ju inte va något fel… Fick råd om att öka ersättning igen då vikten inte var godkänd. Fick höra att min mjölk nog inte räckte till etc etc.

Vid ca 4 månader var jag helt slut… jag hade en dotter som bara skrek och ingen gjorde något. Började googla som en tok och sen hittade jag hit. Åkte till Vasakliniken och läppbandet konstaterades för stramt. Det klipptes när hon var ca 4.5 månad. Äntligen fanns det någon som tog oss på allvar! Kände lättnad och tacksamhet.

Dagen efter satt jag och ammade min dotter och grät. Jag hade aldrig upplevt att amning va tyst och mysigt. Hon krånglade inte, smackade inte, det rann inte ut en massa mjölk, och hon svalde inte luft! 2 veckor senare blev taget bättre och hon började amma mer och mer.

Amning kort läppband som ledde till kolik

Nu är dottern 6 månader. Liksom alla har vi gått igenom faser och strejker men amningen funkar när hon velat äta. Vi ammar på mer än någonsin nu och både hon och jag njuter av det. Hon äter 1 flaska ersättning och smakar annan mat etc men ammar till 80 ibland 90 %. På 1 månad har hon gått upp 800 g så något har verkligen hänt. Arbetat upp produktionen och orkar amma klart.

Det jag vill säga är, ge INTE upp och stå på er. Gå på magkänslan! Oavsett hur barnet får mat så ska det fungera. Ingen ska behöva få diagnosen kolik som egentligen bara är en diagnos som betyder att de har ont i magen utan uppenbar orsak. Se till att hitta den orsaken. Ni med såriga bröst och smärta, ge inte upp allt kan bli bättre!

❤️❤️❤️

/Mikaela